Spännande

Jag fick en förfrågan av Jossan att hänga med ut och dricka nån öl eller två igår och bestämde mig för att följa med. Eftersom både Jossan och jag skulle upp tidigt idag för att vara i skolan på Öppet Hus så var vi helt inställda på att vi bara skulle dricka en öl eller två och åka hem hyfsat tidigt. Jag tänkte; jag har inte så mycket pengar så jag dricker en skvätt hemma först medan jag gör i ordning mig. Väl på Babar började kvällen inte särskilt lovande; Ozcar bjöd på en stooor shot. Jag tror att det var ungefär där det . Bussen stabörjade gå utför. Vi åkte inte hem tidigt heller, utan gick vidare och shotade ännu mer. Jag var inte riktigt vid mina sinnens fulla bruk när det väl var dags att tänka på hemgång. Det blev en cheeseburgare på McDonalds och sen tog jag bussen hem. Den stannade på eketrägatan och så kollade jag när spårvagnen skulle gå därifrån, för det är i alla fall 4 hållplatser hemifrån mig. Jag tyckte uppenbarligen att det var bättre att gå 2km hem, dyngrak, i Biskopsgården kl 2 på natten istället för att vänta 11 min på vagnen. Meeen det gick ju bra det med.
Somnade väldigt fort och vaknade vid 7-tiden och då tyckte min mage att det var dags för första toalettbesöket. Nån timme senare var det dags igen. 09:10 väckte daniel mig och sa att jag borde gå upp om jag ska hinna till skolan, varpå jag hävdade bestämt att jag inte behöver gå upp än och att jag har ställt klockan. Han påpekar då snällt att vi har ställt om klockan till sommartid så den är 10:10. Uuuuunderbart. Jag hade inte alls ont i huvudet, höll inte på att kräkas vid minsta rörelse och kände mig jättetaggad för att åka till skolan!
Jag satte mig i mörkret i badkaret en lång stund och försökte må bättre. Åt lite yoghurt och försökte må bättre. Inget hjälpte, Daniel fick hjälpa mig på med skorna och ge mig jackan jag hade slängt på golvet, för hade jag böjt mig fram hade jag på riktigt spytt rakt ut. Härlig morgon!
Väl i skolan såg jag att Jossan mådde ungefär lika dåligt som jag, så jag var inte ensam i alla fall. Det har varit en hemsk dag men samtidigt är jag vid gott mod och känner mig glad, men trött. Och huvudet bankar fortfarande. Tror att jag ska sova en sväng... Kanske lyxa till det med lite glass.


Ooh Aah Just a Little Bit Ooh Aah a Little Bit More !

Igår hade jag en sån där  "jag-vill-bara-gå-och-lägga-mig-och-vakna-en-annan-dag-dag" och idag är det bestämt en annan dag. Men den verkar inte vara mycket bättre för det.

Vid första anblick: jag har sovit skitdåligt, har ont i huvudet, helt omotiverad. Känslan av "Vad fan gör jag här?"

Vid närmare eftertanke: kaffe botar det mesta. Motivationen kan triggas igång. Jag vet ju faktiskt vad jag gör här.

Det är dags att analysera lite. Dags att inte ge efter för första känslan, det finns så mycket mer. Jag är där jag vill vara, jag har inte långt kvar, snart är alla vägar öppna. Det går ju framåt vare sig man vill eller inte.
Så efter att ha dammsugit lägenheten och käkat lite gick jag ut med Britt och för en gångs skull tvingade jag ingen att vara min promenadvän i telefon. Rensade huvudet lite och lyssnade på musik. Så vad kom jag fram till?
Livet är här och nu, jag kan göra vad jag vill av den här dagen. Det har varit rätt turbulent de senaste månaderna, väldigt mycket starka känslor och det har involverat allt; kärlek, vänskap, familj, skola. Men ska man komma nån vart är det kanske det som krävs, annars lär man sig ju inget, och vet inte vad det är man vill sträva efter.

Om en vecka tar livet ännu en ny vändning, ska bli spännande att se vad den har att erbjuda. Då är det påsklov också, ska pallra mig mot Örebro och förhoppningsvis blir det mycket party och massa äventyr. På tisdag ska uppsatsen vara inlämnad och det ska banne mig firas att det är över!



En galen sommar är vad jag behöver. Det är lite sorgligt, men sant; jag saknar dem gamla goda Frimis-tiden. Jag saknar fyllekäket på Elvis när Milla alltid snodde bestick och till slut bytte de till plastbestick. Saknar att sitta och frysa på muren på Järntorget och äta flottiga pommes frites med händerna. Jag saknar jakten på efterfest som alltid slutade med att Milla och jag hade 3-4 olika alternativ men alltid gick hem haha.
 


Tack för all omtanke, det betyder fruktansvärt mycket. Önskar jag kunde ge hälften tillbaka.



Femmans växel är det som gäller

Ja, dags att gasa på om uppsatsen ska bli klar. Om två veckor kl 12.00 är det deadline så varje dag kommer gå åt till skrivande nu. Tiden går bara så sjukt snabbt om dagarna att man inte hinner om man inte tar till en del av natten också. Men det ska nog gå bra det med. Ikväll är det matte som gäller. Har massa inlämningsuppgifter som ska vara inne imorgon. Känns som att det kommer gå sådär, för det är svårt, har inte greppat derivata riktigt...

Har gjort ett schema över allt jag behöver göra på uppsatsen under de här två veckorna, och redan idag är det spräckt! Så jag får göra dubbelt så mycket imorrn. Kalas, behöver inte oroa mig för att inte vara sysselsatt i alla fall.

Nu; kaffe och matematik.



Längtar så sjukt mycket, vill så sjukt mycket, saknar så sjukt mycket...
Snart är vi där vi vill vara. Snart är livet bra. Snart känns ibland väldigt långt bort.

En efter-helgen-rapport

Jag tog mitt förnuft till fånga och satte mig på tåget till Örebro i fredags. För att försäkra mig om att jag inte skulle behöva kämpa mer än nödvändigt slängde jag iväg ett sms till mamma och kollade om hon kunde hämta mig på centralen. Fick tillbaka ett sms där det stod: Ring mig!
Efter att ha lyssnat på comviq-tanten som smetar in det faktum att jag är fattig i ansiktet på mig så svarar mamma i mer eller mindre panik att hon fått hämta min lillebror i skolan för han kräktes. Han hade kräkts oavbrutet sen kl 10 på morgonen och då blev jag inte direkt peppad på att åka hem. Så jag förklarade för min kära mor att jag vägrar bli smittad och tänker inte sätta min fot hemma mer än nödvändigt. Det resulterade i att jag tvingade Bosse att låta mig bo hos honom över helgen.

Jag tog en snabbdusch i tvättstugan hemma, för i den vanliga duschen hade min lillebror spytt som en gris, sen kidnappade jag mammas bil och tog mitt pick och pack och installerade mig i Bosses hemliga hus. Vi åkte och hämtade Lollo och efter en cigg med Milla blev det matjakt. Palette och pizza blev det!

Sen åkte vi till Dannie en sväng och kollade på när hon och Agnes förfestade lite smått. Det blev lite Statoil besök och sen kände vi att det fick vara nog med bilåkande för den kvällen. Natten avslutades hos Bo med en vampyrfilm, den var rätt skum.

Lördagen bestod av lite plugg (jag vill här påpeka att Bosse inte ens behövde tvinga mig!) sen blev det burkpantning och en kebabrulle, som blev fel inslagen i kassan, dåligt av Bosse att han inte visste att det skulle bli fel i kassan!

På väg hem i bilen fick Bosse syn på Danny som spatserade på gatan, så jag gjorde en u-sväng och så hamnade vi hemma hos honom och snackade gamla moppe-minnen haha. Sen återvände vi till Bosses batman-hus och vi somnade minsann. Sen kom det 100 barn som ville kolla på film!
För övrigt blev lördagen väldigt lugn och skön. Jag får ta igen festandet på påsklovet om 3 veckor! Då har jag fått lite klirr i kassan.

Söndag  - hemgång. Satt uppe i natt till halv 2 och skrev på mitt tal som jag skulle hålla idag på lektionen och det blev faktiskt rätt lyckat. Nu blir det snart lite lunch och sen har jag ett möte och sen slutar jag för dagen, väldigt skönt eftersom det blev 5 timmars sömn i natt.

Vill bara påpeka att Daniel inte gick till jobbet idag pga att han inte hittade sin mössa hahaha. Har man ingen vettig anledning får man skaffa sig en!




Du är den som under alla dessa år har förstått mig bäst, du är den som alltid sett mina fel och brister och kunnat påpeka det och fått mig att skratta åt mig själv.


Snart Fredag !

Jag blev väckt 06:20 av en Daniel i panik, vagnarna gick inte - så det var bara att hoppa upp och köra det lilla livet till jobbet. Känns som att min nacke är svullen...

Igår fick jag ännu en vision framförd av Bo! Jag tror att jag ska bli manager eller nåt, verkar kunna inspirera människor till stordåd!

"Hipp Hurra för här kommer Ostburgarna, studsar fram igenom sagorna, ooooch vi får följa meeeed"

Inspelning av musikvideo börjar omgående. Ronald McDonald kommer, efter att låten spelats sönder på radion och alla uteställen, att göra en remix så att vi kan suga ut lite mer slantar. Crack-Bumbi kommer då att vara involverad i diverse reklamkampanjer. Pimp-Bumbi måste såklart följa med, han ska synas men ändå inte göra för mycket väsen av sig. Och OM Tjack-Bumbi inte har OD:at blir det en turné i sommar.

Nu måste jag springa till duschen och sen till skolan för en uppfriskande redovisning.
Tjing!


En sång till Livet

En viss Unge Herr Bo sjöng en vision för mig igår, den går så här:

Bered en väg för Herran - och så kommer en ostburgare!

Hahaha. Det var bara det jag ville förmedla.

Dimmig morgon

Vaknar alldeles svullen i ögonen och fattar inte riktigt vad som har hänt, men rätt snart inser jag att det en alldeles underbar tisdagsmorgon. Upp och hoppa. Satte på kaffe, drack ett glas vatten, gick ut med Britt på en runda och kastade lite pinne. När jag kom in hällde jag upp kaffe i ett glas och den här gången sprack det inte! Yoghurt och min fina müsli fick bli det som magen ska fyllas av. Min müsli består av havregryn och quinoa och är ekologisk om det var någon som undrade. Mitt kaffe är också ekologiskt, dock inte mjölken. Och inte yoghurten.

Nu sitter jag i alla fall här och äter och dricker och har smått panik över att jag ska hinna duscha och slänga mig på mig kläder och lite smink innan jag ska vara i bilen senast 08:15 och nu är klockan 07:45. Men jag får skylla mig själv som har slutat ställa klockan på 06:45 och istället på 07:00.

På fredag blir det en tripp till Gamla Fina Örebro. Det blir förhoppningsvis en rätt slapp helg så att jag kan plugga, men å andra sidan, vem försöker jag lura? Jag vet hur det slutar... PARTYPEOPLE! typ.

Nu måste jag verkligen skynda mig. Heja heja.

Höga berg och djupa dalar

Ena stunden glad, nästa sekund helt omotiverad. Får ett samtal - börjar storlipa. Får ytterligare ett samtal - börjar le. Vet inte om jag kan lita på mig själv, vilket är upp, vilket är ner? Ena sekunden tåras ögonen av skratt, nästa tåras de av bråk. Men jag tror att det är bättre med toppar och dalar, istället för en grå linje av nåt mellanting där inget känns varken riktigt bra eller riktigt dåligt. Jag vet vilken kapacitet jag har, jag vet att jag kan klara det här, men när de där sekunderna av panik och hopplöshet sparkar en i magen är jag helt oförmögen att se något ljus i tillvaron alls. Då tror jag verkligen att allt kommer skita sig.
 
Det bästa med att bryta ihop är att det finns personer i ens omgivning som kan ge en realitychecks. Personer som ringer precis i rätt sekund och säger rätt saker.  Tajmat och klart in i minsta detalj.
För ca 2 timmar sedan kändes det som att benen inte bar mig längre, men nu är de fan på språng igen! Tack!

RSS 2.0